Onsdag, 29 Okt.

Dagens meny:
Thailändsk lunchbuffé

Viktor
I Virginia Woolfs klassiska novell Mot Fyren har det äkta paret Ramsey ett lantställe vid vattnet. Makarnas relation är skör och världen de lever i har stannat upp, men accelererat på samma gång, allt på grund av det pågående världskriget. Sonen Ramsey är – likt det verklighetsfrånvända barnet i Tarkovskys fantastiska Offret från 1986 ("Väck inte barnet! För Guds skull, väck inte barnet!" skriks det tyst bland de vuxna när flygplansmotorerna, tillika deras nysläppta bomber viner genom luften ovanför lyxhuset de lever i) – naiv nog att inte ta sina föräldrars handleder och se världen för vad den verkligen är, han tjatar istället om och blir lovad en utflykt till den närliggande fyren. En utflykt perfekt i fantasin, men även en utflykt som aldrig tillåts ta vid.

Lite så kände jag när jag stod i kassan på thaistället som jag inte har någon aning om vad det heter. Varje dag hoppas jag på att vi ska komma fram. Fram till fyren, fram till rummet där alla ens önskningar går i uppfyllelse. Det var inte dit vi kom idag. Men tråkigt instant classic med apelsin! Trevlig lunch!

David
Idag följde Kent med på lunch. Kent är inte i stan så ofta så han fick välja plats. Vid upprabblande av stadens alternativ valde han ganska direkt thaihoran, eller Chaiyo Thai som vi börjar lära oss att det numera heter. Eller det har nog alltid hetat det.

Jag åt exakt samma mat som sist. Det brukar bli så på buffé. Man, jag i det här fallet, väljer det man vet att man, jag, tycker om. Röd curry med biff, kyckling, vårrullar och ris. Det var gott även idag. Det är något med mat från Asien som jag gillar. Trevlig lunch!

Karl
Alltså det här med plommonsåsen; Tommy envisas med att den är ”så jävla god” men jag vet inte om jag kan hålla med om det. Den var väldigt obehaglig - lite som tapetklister i konistensen fast seg och rinnig i ett. Jag höll mig i övrigt till sweet chili som David alltid förespråkat som ”tvåtusentalets ketchup”. De övriga såserna som fanns/inte fanns att välja på, vilka jag för övrigt heller inte smakade på, var ”fisksås med chilli”, ”jordnötter sås” och soya. Fisksåsen var jag ju av förklarliga skäl inte så sugen på, men ”jordnötter sås” hade varit kul att testa. Dock var den – (A) slut, (B) bara inte framställd, eller (C) så var skålen så ytte-pytte-liten att jag inte såg den där vid ”jordnötter sås”-skylten. Jag röstar på (A/B). Trevlig lunch!

Tommy
Paniklunch! Efter ihärdigt diskuterande hamnade vi åter igen på Amadeus aka Svensson aka Chaiyo Thai. Det gjorde inget för mig då det är bra för att vara thai enligt mitt tycke. Egentligen ville jag gå till Sportköket idag men det passade inte tidsmässigt för gästluncharen ”Chefen”. Han var som Karl uttryckte det ”inte Sportköket-kompatibel”.

Vi diskuterade en intressant sak. På nästan alla thaiställen bjuds det på Kikkoman soja. Det är ju en rätt ansedd soja och den godaste enligt mig. Dessutom är flaskan fint utformad. Problemet är att man kan skruva av locket och fylla på med fulsoja. Trots att det står på flaskan ”refill only with Kikkoman” så har jag mina misstankar att så inte är fallet på de flesta ställen. Min teori är att de köper in en platta Kikkoman då och då och sen fyller de på med någon annan konstig sörja som säljs på fat. På detta vis behöver restauranterna bara köpa in ett par Kikkoman var fjärde år för att bäst före-datumet som står tryckt på kapsylen inte ska ha gått ut.