Fredag, 10 Okt.

Dagens meny:
Grillad kycklingfilé med mynta och chiligremolata samt rostad klyftpotatis
Veckans pasta: Pasta med pesto och hyvlad parmesan och parmaskinka
Vegetarisk: Pasta med pesto och en bit paprika

Viktor
Il Primo. Jag har varit inne och vänt någon gång. Jag kan inte bestämma mig om vilket tycke jag befäst mig vid innan dagens måltid. Var jag peppad? Var Il Primo som en gammal, dyr flaska vin som jag bara väntade på att få öppna i rätt läge? Brydde jag mig inte? Väl där dömde jag ut det. Totalt. Menyn (utskriven direkt från en annan lunchsajt) var placerad över asietten och mina bestick. Il Primo var ingen gammal exklusiv druvextraktsblandning. Il Primo var istället en alkoholfri äppeldryck (med ciderkaraktär) med utgångsdatum i det förra seklet. Il Primo skulle ha lägst odds om Ladbrokes hade en lista över vilka restauranger som är mest benägna att skapa en salmonellaepidemi.

David
Dagens lunch är som ett mysterium. Det hela började så bra. Karl ringde och bokade bord för fem på Il Primo. Vi blev hänvisade till vårt bord där uppvärmt sött bröd väntade på att vi skulle smeta tapenade på dom. Brödet var mycket gott. Alla var peppade – en lunch att minnas. Äntligen!

Sedan hände något; maten kom in. Jag och Viktor fick ett kycklingbröst och tre potatisklyftor. Med andra ord var kyckling till potatis-ration hemsk. Tre potatisklyftor? Det är inte ens en (1) potatis. Kycklingen var precis tillagad. Med precis menar jag att den tillagats på gränsen till att vara rå. Den kanske till och med var rå. Kändes nog lite vattnig… Allt som allt var jag mycket missnöjd med maten. Karl och Tommys vegetariska rätt såg om möjligt ännu fattigare ut, men jag lämnar det till dom.

Sist vi var så här missnöjda var på Italian bar i postgallerian. Enligt utsago är det samme kroat (jag vill inte hänga ut någon här, så låt oss kalla honom Tess) som äger bägge av dessa italienska restauranger.

Så, lunch för över 100 kronor och vi blev inte ens mätta. Inte heller tyckte vi att det var speciellt gott. Hit går vi inte igen.

Karl
•Kul bestick, speciellt kniven som har liksom ett ”twistat” handtag
•Tillmötesgående personal, det gick mycket smidigt att ändra en felaktig mineralvattenbeställning
•Nästan perfekt tid från beställning till att maten kom ut till bordet, inte sådär snabbt så man inte hinner äta upp salladen

Men..

•105 kronor är inte rimligt för pasta med pesto och en bit paprika.
•David beställde för min räkning in naturellt mineralvatten istället för citrus-dito.
•Tyvärr fick man ingen sallad att äta under den annars så väl avstämda tiden man väntade på maten.

Trevlig fredagslunch

Tommy
Var ska man börja? Sjukt peppade gick vi till Il Primo för en trevlig fredagslunch. Det började bra. Mycket trevligt bröd med en fantastisk tapenade stod på bordet när vi slog oss ner. Vi hade ringt och bokat bord och samtidigt passat på att kolla lite vad de skulle kunna fixa för vegetariska alternativ. Vi blev lovade något innehållande kronärtskocka och lite annat. Lät ju bra. När vi sedan fick ut maten var det en sjukt fantasilös pestovariant med lite syltad kall paprika och alldeles för mycket olja. Inte så bra.

Man kan väl säga att formkurvan för lunchen liknade Jas 39 Gripen flygtur den 8:e augusti 1993. Började bra men slutade i kaos. Kaffet var dock gott och det kom in en trevlig liten chokladsak till. Den lilla överraskningen kanske man kan ta som att det slutade ändå ganska bra. Jag menar, ingen dog ju i alla fall.

Slagge - Veckans gästbloggare
Är man på besök i Västerås känns Trevlig lunch som ett naturligt inslag. Förväntningarna var stora på denna ack så betydesefulla del av vardagen. Il Primo var målet. Då jag inte är så erfaren Trevlig-lunchare hade jag inga som helst förhoppningar på stället egentligen. Lunch för mig är att äta sin mat, och förhoppningsvis bli mätt. Nu skulle den ju vara trevlig också. Maten i sig var det väl inge fel på. Att den kostade 1/10 av min månadsbudget för mat var ju mindre trevligt. Men sällskapet var trevligt, även om dom mest pratade om blockader och matförgiftningar. Men ah, jag får väl vara nöjd med att ha varit med på en (O-)Trevlig lunch i Västerås. På återseende!